Eftersom jag är munk så får inte jag gifta mig, men jag är gärna med vid ceremonier då andra gifter sig! Att vara munk och inte kunna gifta sig stör mig inte så mycket, jag är nöjd med livet som det är :) Det är inte heller något ”tvång” inom buddismen att gifta sig, och det anses inte heller som en viktig tradition. Det är upp till personerna hur de vill att deras relation ska se ut för staten, annars anser buddhismen att det inte är någon större skillnad mellan äktenskap och samboskap. Det enda som spelar roll är att båda parterna är överens beslutet! :D

 

Jag tycker att buddhismen har ett väldigt speciellt sätt att "fira" kärleken! Att gifta sig är ju trevligt, men inom min religion anses det vara exakt lika mycket värt att stanna ogift, och det är häftigt tycker jag. Egentligen så borde alla religioner ha så, för kärleken är en så vacker sak så man behöver inte ha ett vackert bröllop för att få sin kärlek bekreftat, eller hur?

 

Ett traditionellt bröllop ser iallafall ut såhär: Bröllopet äger rum på morgonen, ofta med glada och färgrika traditioner ceremonier för att fira! Man får ofta välsignelser av andra vänner och familjemedlemmar om att buddha är stolt över paret. Jag vet faktiskt inte varför det är så, eftersom buddha inte ansåg äktenskap vara viktigt inom religionen... Hmm, men ialllafall: Efter vigseln är det vanligt brudparet går till klostret. Där sjunger munkarna välsignelser och ger den buddhistiska trosbekännelsen i bröllopspresent till paret.

Jag får ofta sjunga i kören vid äktenskapsceremoonier, jag har tydligen en fantastisk sångröst, och det är jag tacksam för! Som ni kanske har märk i de tidigareinläggen är jag väldigt glad om jag får vara med vi händelser och ceremonier som sker i klostret, och det är för att det är så speciellt att få inspirera andra människor med munkarnas glädje och tro!